Några starka och berikande minnen efter en resa i Tanzania
När jag tänker tillbaka på resan kommer så många olika minnen till mig.
Den tegelröda jorden, hyddorna med halmtak, de skira akaciaträdens skugga, de vackert runda mangoträden med den ljuvligt goda frukten, de annorlunda ljuden och lukterna.
Mitt i denna miljö, de färgglatt klädda människorna vandrande eller cyklande vid vägkanten.
Kvinnorna med börda på huvudet och barn på ryggen.
Den typiska Afrikabilden ligger främst i minnet.
Resan genomfördes i februari och var indelad i tre olika delar, som var och en var speciell och skiljde sig från de andra.
Det första känsloladdade minnet var att komma ut från flygplatsen, känna luften och se akaciaträden blomma och bakom dem det mäktiga Kilimanjaromassivet med snö på toppen.
Dagarna och nätterna i Serengetis nationalpark bjöd på fascinerande möten med en mängd vilda djur.
Att ha sett geparder vandra strax intill bilen när solen ännu inte gått upp eller att ha sett en nyfödd antilopunge för första gången resa sig upp på sina vingliga ben. Det glömmer jag aldrig.
Inte heller ljudet från cikadornas nattliga konsert.
Den starkaste upplevelsen var ändå de möten vi fick göra med människorna som bodde i och runt Nzega, en liten stad mitt i Tanzania. Detta var möjligt tack vare att reseledarna bott och arbetat i Nzega under två år och på så sätt fått många vänner där.
Jag vill berätta om mötet med en man som hade två fruar och elva barn.
Han bodde i väglöst land så han måste möta oss för att visa oss vägen. Väl framme tog de emot oss med stor värme och gästfrihet. Efter att ha hälsat och sett oss omkring i de små hyddorna satte vi oss tillsammans i skuggan under ett träd och försökte att tala med varandra. Kycklingar, hönor och husdjur sprang in och ut ur hyddorna, byns kvinnor kom och satte sig på avstånd för att se vad som pågick. Allt andades lugn och harmoni och stor glädje över att få ha oss som gäster. Jag fick dela deras glädje över ett nyfött barn som lades i min famn. En varm känsla i en exotisk miljö. Denna man hade arbetat oerhört hårt under många år. Eftersom det regnar alldeles för lite i detta område så hade han försökt att samla vatten i stora dammar som han grävt för hand utan något hjälpmedel, inte ens en skottkärra till sin hjälp. Vid vårt besök fanns endast lite vatten på botten av den enormt stora dammen. Majsen stod torr och ynklig och behövde verkligen vatten. De levde ett slitsamt liv på många sätt.
Besöken vi gjorde i skolorna är också starka minnen.
Skolsalarna, de knappa resurserna, men mitt i allt, barnens nyfikenhet, sång, lek och glädje.
Efter fyra dagars möten med djur och sex dagars möten med människor i olika situationer följde några dagars härlig vila och bad på ön Zanzibar. En fantastiskt vacker, lugn miljö som var lite exploaterad.
Där kunde vi samla våra tankar och upplevelser, av en i alla avseenden fantastisk resa, som vi gjort under mycket kunnig och trivsam ledning.
Naturligtvis såg vi oss omkring på denna fantastiska ö. Bl.a fick vi en inblick i den stora slavhandel som förekommit i Stonetowns hamn. Hemskt att tänka på att människor kunde säljas och skickas till främmande länder och förhållanden från denna hamn, som när mörkret föll över staden förvandlades till en stor fest och matplats, där fisken som fångats i havet grillades och åts med stor aptit.
